Livet har gått vidare sen det sista inlägget. 

Jag har börjat jobba i sthlm igen, visserligen natt och 12 - 14 timmars pass men ett jobb är ett jobb.

En annan sak som har hänt är att jag har börjat ta tabletter igen. Men det orkar jag inte gå in på nu,

kanske senare. 

Just nu sitter jag med hjärtklappning och extrem huvuvärk, ändå häller jag i mig vin och kedjeröker.

Börjar jobba igen på måndag så jag får strama upp mig till dess. 

Eftersom ramadan har börjat är det väldigt svårt och jobbigt att träffa pojken min men det gör

detsamma. Det är hans fel att jag började med tabletterna och spriten igen, det är iaf så jag tänker

när jag inte orkar ta ansvar för mina handlingar. Men jag kan iaf säga att han gjorde en sak som utlöste det.

Jag är inte direkt arg på honom men när jag börjar tänka så vill jag bara sudda ut honom från mitt liv.

För övrigt känns det som om jag är lite missplaced här. Alla bloggar jag hitils har sett är av

väldigt unga pojkar och flickor vars största problem är ett matteprov. 

Känns som om jag är lite för gammal och har för stora problem för att ha en blogg. 

Är så jääääävla förbannad!!
I natt kom jag till visby klockan 02:45 och skulle ta samma båt tillbaka klockan 03:30. Därför var det jävligt viktigt att jag var blandde första som kom av båten. Det förklarade jag jävligt noga för tjejen i biljettluckan och hon sa det till gubbarna som står och viftar runt bilarna. Tror ni att jag kom av båten bland de första? Det gjorde jag inte, däremot kom jag av nästan sist. Följden av det (trots att jag körde 145 km/h på 40 och 60 km/h och slet ur de tunga tidningsbuntarna med sån fart att jag fick asontvi ryggen och blodiga fingrar) blev
att jag missade båten. Att den jäveln i biljetthytten sedan säger att jag måste betala 360 kr för tillbaka resan kl 07 är för mycket! Efter en hel del skäll och skrik (på en förvisso oskyldig person) så slapp jag betala och ska till och med få en liten kompensation i form av några kronor.
Så nu sitter jag fly förbannad och kedjeröker i en stad som liknar något ur en saga av Astrid Lindgren.
Fy fan!