Då jobbar man för fullt igen då! Det är skönt men det känns att min kropp inte är inställd än för att vara aktiv på natten, men det kommer ju vända sen. Killarna på jobbet var väldigt glada över min återkomst, skönt att känna sig välkommen. Dock är det väl lite irriterande att dom nästan aldrig släpper mig med blicken ä men å andra sidan så är det alltid någon som betalar mitt kaffe!
Det är förjävla långa sträckor att köra, från södertälje till tyresö fram och tillbaka och sen till hässelby, bromma och sist till nynäs. Men tiden går fort när jag sjunger som en galning och dricker red bull. Att jag dessutom kör i 140 ist för 90 och 100 kan väl göra sitt också, men det får ni inte berätta för någon!

Nu är julgranen fixad och paketen ligger där dom ska! Inte för att jag kommer kunna fira jul (så vida jag inte dricker glögg, äter prinskorv och installerar en gran i lastbilen) men katten och älskling kan ju iaf få lite julstämning.

Vaknade klockan halv 11 i förmiddags av att min chef på jobbet ringde och bad mig jobba

två veckor mer än vad vi tidigare kommit överens om. Det passar mig faktiskt jättebra, mer jobb 

desto mer pengar såklart. Dessutom är det ju alltid bra att vara sysselsatt, speciellt för

personer som jag. Det enda som blir jobbigt är att inte kunna träffa min älsklig, när han jobbar 

så sover jag och när han är hemma så jobbar jag. Men utan pengar så kan vi i alla fall

inte få det så bra som vi skulle kunna ha så det är bara att köra! 

Har lite att fixa idag, ska skriva klart en uppsats i internationella relationer, städa,

lägga in en jävla massa musik på en skiva så jag kan lyssna på min musik i lastbilen

och sist men inte minst, klä granen!! 

Kan inte komma riktigt komma ihåg sista gången det fanns en gran i mitt hem men

förmodligen var det någon gång på 1990 talet när jag var typ 5 år.

Men eftersom allt var så kaotiskt under den perioden antar jag att jag inte fick se mycket av den

med tanke på att jag antingen låg nedslagen på köksgolvet eller var utelåst på balkongen, utan 

uppsikt äver det jävla trädet som så starkt symboliserar julen. 

Det verkar inte bättre än att i natt blir en sömnlös natt igen. 

När jag är med mannen min är det så mycket lättare att sova, som om hans närvaro 

jagar bort allt som är läskigt, rastlöst och jobbigt.

När han inte ligger här bredvid mig är det fritt fram för monster och demoner

att börja äta av mig.

Just nu ligger jag och dricker te och kollar på Martin Beck filmerna, Peter Haber är

en av mina favvisar bland svenska skådespelare.

Tabletterna som snabbt skulle få mig att somna lika snabbt som en rejäl käftsmäll

ligger och viskar åt mig under madrassen. Jag vill så gärna ta en eller två men om jag tar det

nu så är risken stor att jag gör det i morgon också, både med och utan mannen. Då kommer det gå 

utför igen, inte bra. 

Det är bara för mig att plöjja igenom alla Beckfilmerna och invänta en ny dag ^^

Jag kan kicka off med att säga att ni som vill följa mig kan även göra det på instagram: lollozippado

Där är jag iofs inte spec ingående om hur jag känner mig eller vad jag gör men där händer det i alla fall mer än vad det 

gör här! 

Kan inte fatta att jag kunde vara så naiv att tro att jag kunde underhålla en blogg, fan jag kan ju inte ens ta

hand om en blomma! 

Ännu en gång kommer jag på mig själv med att sitta och stirra på bloggarna som finns i rampljuset. Det är unga människor som gör reklam för sina bloggar genom att låta folk veta att det uppdateras varje dag, att dom är hemma igen, att dom har olika designer till bloggar och bla bla bla. Så jag återgår till min fråga; vad fan gör jag här? 

Jag uppdaterar typ max en gång varannan månad, jag har inget spännande att berätta, jag har inte givit ut någon flashig design och så vidare...

Jag är bara en helt vanlig jävla människa med som har haft otur i livet och kämpar mig fram genom gropar och gupp.

Jag har många gånger funderat på om jag är lite överkänslig och svag, hur kommer det sig annars att jag har fått alkohol, narkotika och självdestruktiva problem? Föds vi "svagsinta"?

Jag är redan, bitvis, stolt över att ha överlevt alla övergrepp och all fysisk och psykisk misshandel. Samtidigt finns det dom som har överlevt allt det och blivit stora och starka män och kvinnor utan att ha fallit i dessa gropar.

Jag beundrar dessa människor och ser med stora gröna ögon fyllda av beundran och respekt på dem. Hur kommer det sig att vissa klarar sig och andra inte? 

Om vi ska återgå till lilla mig så har väl inte mycket förändras. Jag har gått på komvux och misslyckats totalt!

Av de fyra ämen jag läste har jag inte fått godkänt i något. Jag har varit med på typ 5% av lektionstillfällen (iofs har jag gjort bra ifrån mig på dessa 5%). Anleningen till det är väl att jag helt enkelt inte har orkat eller haft motivation. Allt blir så jävla mycket jobbigare när man redan från början måste anstränga sig för att kliva upp ur sängen. Men jag har iaf sökt igen till nästa termin och då ska jag klara det!

På onsdag ska jag börja jobba igen, ska bli skönt. Bara jag, redbull, tidningar och cigg i lastbilen. Älskar att jobba natt, slippa all kontakt med människor och köra allför fort.

Just nu sitter jag och tittar på solsidan och dricker lite jordgubbsvin, har svept in mig i min zebrarandiga fluffiga filt och en rosa fluffkudde, mysigt! Saknar bara Haythams armar runt mig och hans kyssar i min nacke, det får vänta

till i morgon! 

Bjuder på en bild från i sommras!