Nyss hemkommen efter 24 timmars jobb, är konstigt nog inte trött alls. Har grillat halomi ost

och stillar den värsta alkohol abstinensen med lite vin, men 

jag får inte tappa kontrollen eftersom jag ska iväg och jobba klockan 20:00 igen. Så tre glas får räcka

Suget är så jävla starkt. Vill dricka tills  jag stupar. Men för mycket står på spel nu. Får inte tappa allt nu.

Tro det eller ej, men jag har inte druckit alkohol idag! Känner ett brutalt sug, extrem huvudvärk, illamående och ångest.. Ändå känner jag en liiten kämparglöd någonstans inne i mig. Det är som att för varje minut jag är nykter så blir mina minnen och känslor starkare och mer smärtsamma. Hela min kropp skriker efter att hämta en flaska vodka, svälja några propavan, sätta mig i duschen under varmt vatten och låta rakbladet smeka min hud.

Fortfarande på balkongen, lyssnar på Ken Ring - Änglar.

Alkoholen har nästan tagit mig dit jag vill, men jag måste ha lite till. Jag funderar på att dra in till stan

och fixa mer, på plattan finns det alltid påfyllning. Jag ska inte hyscha med något här, jag är starkt medveten om att

jag kommer återgå till "livet på plattan". Där blir man matad med allt vad mina beroenden kräver.

Det känns på sätt och vis som ett nederlag, men vad fan.. Egentligen går allt runt, allt blir vid de ursprungliga.

Jag känner hur känslomässigt dämpad jag blir av alkoholen, hur vinet lindar in mig i en fluffig känslofilt som skyddar mig

mot ALLT. Vad i helvete skulle jag göra utan alkoholen?

I fredags natt åkte jag in på psykakuten med polisbil, det roliga var att varken de två poliserna, ambulanspersonalen eller personalen på psyket tyckte att jag verkade berusad. När jag blåste var jag uppe i 1,9 promille. Jag kände mig inte berusad och ingen upplevde mig som berusad, och jag ade inte ens druckit hälften så mycket som jag brukar. Det var på sätt och vis ett litet wake up-call. Läkaren var orolig för min fysika hälsa när jag uttryckte min förvåning.

Att jag har utvecklat en sån toleans.. Gränsen för rattfylleri går väl typ vid 0,2 promille. Jag har i så fall kört bil vid minst 1,6 promille, och inte alls känt mig påverkad, fan va mitt körkort har kunnat försvinna så många gånger. Det är ansvarslöst, big time. Jag vägrar tro att mitt drickande ska gå så långt att det ska ha påverkat mitt arbete, mitt omdöme, min kropp osv. Men nu när jag ser sanningen så förstår jag att det har gjort det, även här BIG time.

Hela min kropp är stelfrusen efter nån timme i linne ute på balkongen, men jag bryr mig inte. Det är skönt att känna min kropp reagera. Allt jag kan tänka på är mer alkohol.