Någnstans mellan knarket och alkoholen klämde jag in en träff men en kille idag. I och för sig så köpte han sprit åt

mig, men han var förjävla trevlig och snäll. Vi bestämde att träffas nu i veckan igen. När jag träffade honom idag

hade jag inte Haytham i tankarna, men efteråt så hade jag det. Men Haytham är borta nu, hur jävla ont de

än gör, hur mycke jag än skär mig och super så är han borta. Mitt hjärta måste hitta något annat att klappa fär och

jag måste hitta något annat att kämpa för.

Alla som har varit i ett missbruk vet att man int kan kämpa för sig själv i början. När man är i ett missbruk så

räcker inte en själv, tyvvär. Jag säger inte att han jag träffade idag är något att kämpa för, så långt har vi

naturligtvis inte kommit och det är ingen jag förväntar mig. Jag försöker bara hitta något litet litet strå att gripa i.

Nu när jag siter här med en laddad spruta i högsta hugg så tänker jag tillbaka. Jag förflyttas 7 år tillbaka i tiden,

som 12 åring när jag sköt heroin och var blåslagen och sönderknullad. Allt var på männens villkor. Vilket det fortfarande är idag antar jag, Det var männen som hade drogerna och jag var det lilla barnet som gjorde allt för

att få tag i drogerna. Självklart tog männen mer än pengar för det.

Jag har gårr miste om så mycket, min barndom är som bortblåst.

Jag fick aldrig leka som 6 åring, jag tog hand om min mamma och pappa. Gav dom vatten och en hink att

spy i när mina jämnåriga lekte häst. Jag blev mishandlad och gömde mig för att undvika fråor om mitt blåslagna

ansikte. Jag började umgås med flera år äldre killar när jag var 11 och blev behandlar och sedd som

16 år, bara för att jag såg och verkade äldre. Ja, jag verkade äldre för jag hade tagit hand om ALLT sen jag var 6 år. Jag var som en 16 åring med erfarenhet som en vuxen kvinna.

Det finns så mycket jag kan skriva. Hur jag tvingades bli vuxen som sex åring och hur vuxen jag trodde

att jag var när jag var 16 år. Och vilken solthet jag såg i att kunna ta hand om mig själv.

Men nu när jag sitter här, är det helt annourlunda. Ja, jag klarar mig vad som än händer, men det har jag

lärt mig den tuffa och brutala vägen. Jag kan klara av att bo på gata i flera veckor, bara för att jag

blev utkastad på gatan när jag var liten. Jag klarar mig utan skola och jobb för att jag som liten tvingades

prostituera mig. Ja, jag klarar mig rätt igenom alla hemska situationer för att jaag TVINGADES klara

mig igenom dom när jag var liten. Vad är det för jävla  merit?

Den här låten lyssnade jag alltid på när jag var så jävla hög på tabletter och morfin när jag var

13 år, antar att det var de som utlöste detta inlägg.

Jag ser fan ut som tjejen i the grudge, fast europeisk och blond.. Har tappat ganska många kilo, är blek, långt och stripit hår som täcker halva ansiktet. Jesus, tur att jag inte träffar så många människor längre. Jag rasar och förtvinar. Jag glömmer ord och blir sämre på att stava.

But who cares

Fuck! Jag låg med Robin...

Jag var ASpackad och trasig. Så när jag känner hans händer över min rumpa så

varken vågar eller kan jag säga nej. Det har i alla fall inte förstört något mellan oss enligt honom. Vi är

fortfarande vänner. Men jag kan inte låta bli att vara besviken, på både mig själv och på honom.

Jag känner mig så tom...

Sitter med min bästa gamla kompis Robin. Han är en riktig kompis, han har tagit emot skit från mig i typ 5 år och han är ändå kvar. Utan sex och utan några som helst krav, han är guld värd. Hoppas på att spendera helgen med honom, han är precis vad jag behöver. Jag behöver inte ljuga för honom och jag behöver inte ge honom något för utom vänskap. Jag har snart druckit 3 liter vin men det känns bra. Inte alls destruktivt som annars. Jag behöver fler som Robin. Alla människor.med problem behöver sånna människor

Ångest. Kaos. Äckel. Rakblad. 2 liter vin. En lina, vitt mirakel, kokain. Rädsla blandat med lycka. Lycka så länge det rusar i kroppen. Jag knarkar på riktigt igen. Jag skämms. I morgon ska jag sitta vid pressbyron på sergel och bli aspackad. Se hur många sekunder de tar att få napp. Hur många sekunder det tar att ses som ett objekt, att bli ett objekt

Jag har varit i skåne i några dagar nu, där av tystnaden här! Hälsade på mormor och morbror, mormor har blivit ganska dålig så det känns skönt att ha hälsat på henne.
Passade även på att ta båten från helsingborg över till helsingör, danmark <3 spriten är billig så ni kan ju gissa att jag köpte en del!

Var på jobbintervju idag och de kändes riktigt bra. Får svar inom två veckor men ska ändå fortsätta söka andra jobb. Safty first!!

Jag har idag gjort tre viktiga saker!

* Antagit tiden jag fick frånn carema hjärnhälsa

* Bokat in mig till vårterminen för att läsa upp mina betyg

* Sagt upp mig från jobbet som marknadsundersökare och sökt ett annat.

Sa upp mig från jobbet för att jag inte kan sköta det i alla fall, hade fått sparken när som helst.

Har sökt ett jobb och ska på intervju den 28 oktober, ett jobb som kommer passa mig mycket bättre

och därför kommer jag anstränga mig mer. Att både ha problem och sen gå till ett jobb man tycker väldigt

illa om blir för mycket för mig just nu.

Känns faktiskt bra att ha gjot de här tre små sakerna, som att jag är påväg någonstans.

...Så ligger jag i sängen  sliter mig i håret och skrattar åt mina sår på benen. Petat upp stygnen har jag också

gjort så har ett litet blodbad här i sängen. Tur att man är tjej, kan skylla på mens!

I morgon ska jag fan skriva vidare på boken. Köpa cigg, koka kaffe, snurra in mig i en film och skriva skriva skriva!

God natt älskade medmänniskor!