Jag vet inte hur mycket mer jag orkar, känns som om jag håller på att gå sönder. Ikväll får flaskan natta mig,

orkar inte kämpa i kväll. Hela dagen har jag känt ig stark med för nån timme sen krashade jag stenhårt.

Känner att jag verkligen behöver pappa nu, och han sitter ju här bredvid mig. Men inga ord kommer ur mig. Jag måste hitta någon trygghet igen, annars kan de gå åt helvete for real.

Nyss hemkommen från polisen då. Pekade ut lägenheten där våldtäckten ägde rum. Tvivlar grovt på att han kommer åka fast men har i alla fall gjort vad jag kunnat. Det var en konstig känsla av att komma dit igen, ett område jag spenderat mycket tid i under en lång period. Bland män som klär av mig med blicken. När jag kom dit idag såg jag ner på det. Det blev klart för mig att jag har vuxit, vuxit bory från tjejen som la upp sig för allt och alla som pratade arabiska och passade en joint och vodka. Jag är fortfarande beroende av uppmärksamheten och förmågan av att kunna förföra män. Men jag tänker aldrig igen sjuka så lågt till att hamna i en lägenhet full med sunkiga invandrare vars liv består i hash, unga tjejer och fula baktankar. Jag är för bra för det nu.