Det finns kameror överallt som bevakar mig.

I taket, speglarna, väggarna, fönstren, överallt. 

Jag är så rädd och fryser så att jag skakar som ett löv. 

Är ensam hemma för första gången på flera månader. Valde att inte träffa Haytham och

både mamma och pappa är bortresta. Jag ångrar att jag valde att vara ensam men 

någonstans månste jag ändå lära mig det. Ensamheten som var så jävla viktig för mig

har nu blivit tortyr. 

Paranoia.

Jag har satt mig på altanen med en box vin och 3 paket cigg. Jag är säker på att alla grannar

står i fönstren och stirrar på mig med knivar i händerna, de väntar på att jag ska somna.

Innerst inne vet jag att det inte är så, de har nog betydligt bättre saker för sig. Alla kan inte

vara mördare och demoner. 

Ser fram emot den 13 juni då jag åker till åland med Tessan. 

Isolerade från allt vad mänsklighet heter, mitt i skogen med några rör sprit. 

Hade egentligen tänkt åka dit med Haytham men eftersom han inte är svensk medborgare och

inte har visum så finns ju risken att han inte kommer av båten. Inte så roligt! 

Ligger i sängen hos älskling och
drar mig för att åka hem.
Spökvandringen igår var helt okej,
lite ytligt och kort men det var iaf skönt
att göra något annorlunda.
Efter några glas vin i gamla stan åkte
jag hem till älskling och då hade han
fixat värsta myset på balkongen, jag
smälte! Han är så otroligt gullig och
omhändertagande.
Dessutom gjorde han det verkligen klart för mig att han vill flytta ihop med mig och leva med mig.
Det känns så bra och blir så lättad och glad.
KÄRLEK!!

Morgonprommis med Ove!

Frånsett en mindre ångestattck runt kl halv 6 så har det varit en skön morgon.
Vaknar av en puss i nacken och kaffemaskinens brummande.
Idag ska jag träffa några gamla kompisar, får se hur det går.
Längtar till i morgon kväll då jag ska gå på spökvandring i gamla stan, mysigt!

Sverigedemokraterna växer, vad säger det oss? 

Jo, att folk är missnöjda med något. Vist kan jag hålla med om att en viss procent att folket som röstar på

sd är unga, utan riKtig insikt och förståelse. 

"Jag får inget jobb, det är de jävla invandrarnas fel! SVERIGEDEMOKRATERNA!!!!! UT MED ALLA SVARTSKALLARNA!!"  

Alla som har tänkt lite vet att det inte är så lätt. 

Jag är inte heller så jävla påläst men jag kan säga att jag tycker att sverige tar in för många invandrare

därför att vi har inte riktigt chansen att hjälpa dem till 100%. Om det kommer hit invandrare

så ska de vara garanterade svenskt medborgarskap, en bostad och en ordentlig svenska kurs (kursen ska ej vara 

frivillig). Sverige ska se till att dessa invandrare ska bli garanterade allt och inslussade i samhället. 

Om man har invandrar områden typ tensta, rinkeby, hjulsta osv så är det dömt till "vi och dem" - tänket. 

Tänk dig själv att du flyttar till ett land långt från ditt eget och du hittar ett område där det bara är folk från din egen kultur och som pratar ditt språk, klart som fan att du drar dig till dem.

Det känns sälert och bekvämt. Precis så fungerar majoriteten av männikorna, man söker sig till de männsikor

man har mest gemensamt med, och det är inget fel med det.

Därför tycker jag att samhället bör ta ett störe ansvar, att ta bort alla "ghetton". Självklart är det inte så

lätt som jag får det att framstå. Men om man stoppade invandringen och ordnade upp allt vi har, "ghetton" och tex 

hemlöshet. Att man får ordning på allt i landet innan man öppnar upp för alla andra. Det är för allas bästa.

En parantes i det hela;

jag vill påpeka att första genarationens invandrarae ofta tar skitjobb.

Det är vi andra eller tredje generation det blir fel, inte i alla fall men i många. 

Detta med mosker och böneutrop. 

Jag har väldigt många kompisar som är emot böneutrop.

En (den finns säker fler) grupp på facebook säger att" bödeutrop är emo individens frihet och 

mot andra  som har en annan tro eller icke tro".

Det jag förbannad på är att vi inte hade folkomröstning om böneutrop. 

Jag känner att sjävklart ska det finnas mosker i svergie för en hel del av befolkning är muslimer.

Precis som att det ska finnas kyrkor i muslimska länder (har hört från olika håll att kyrkorna stor orörda och inte).

Men det ska helt klart finnas mosker i länder som inte är krista/kyrkor i länder där majoriteten inte är krista.

Det tillhör, för mig, mänskliga rättigheter. 

Däremot tycker jag att i ett land där majoriteten är muslimer inte ska behöva höra kyrkklockor. 

Detsamma här i Sverige, Sverige är i grunden en kristet land även om det inte är så många längre som

är religösa. Här vill jag göra skillnad på religös och troende - religös är (för mig) när man ber regelbundet. går till kyrkan osv, troende är när man bara tror men inte lever enligt bibeln osv. 

Vi i Sverige ska inte behöva höra böneutrop eftersom vi inte är ett muslimskt land. 

Det börjar med att en plats har böneutrop men sen då? Det kan spridas. 

Folk jag känner säger att den platsen där böneutropen sker, kommer stå i några månader och sen kommer

något förstöra den. Jag kan tänka mig att det blir så men jag hoppas egentligen inte det.

För om någon spränger eller på något sätt förstör den, då kommer något annan förstöra en kyrka.

För mig är detta upplagt för ett, mer eller mindre, inbördeskrig. 

Därför är jag så grymt besviken på att dethär beslutet inte blev en folkomröstning. 

Jag känner att om den här bloggen ska bli lite mer än "en ung kvinna som skriver om ångest och missbruk" 

(vilket iofs är jävligt viktigt) så behöver jag expandera lite. 

Jag har tänkt  att kanske ska jag ha en kategori där jag skriver om vad jag tycker om vissa saker, det beror ju

på vad ni läsare är intresserade av att läsa. Kanske något dagens hiss och diss osv.

Bara fantasin  sätter gränser! 

Så hör gärna av er om vad ni vill läsa!! 

Lite önskemål mår den här bloggen bra av!

Tills vidare fixar jag en kategori där jag tycker till om saker som jag tycker är värda en verbal genomgång

av mig!

OBS!! 

as gammal bild

Gör ett till inlägg på en gång, nu när jag ändå håller på! 

Jag har börjat hålla mig lite upptagen, är väldigt mycket med mina djur:

Nu blev det väldigt stor skillnad på storlekarna, men ni fattar vad jag menar iaf!

Jag har även börjat sy kuddar och göra små prydnader i trä (haha, har jag blivit 60 år?). 

Hur fånigt det än låter så känns det bra för mig! 

Nu är jag tillbaka, men bara gud vet hur länge!

Fick mail från bloggplatsen där det stod att jag hade obesvarade frågor och kommentarer.

Ni som skickade dessa, stort tack! Det ger mig en känsla av att jag inte skriver 

förgäves, att folk följer mig (av olika anledningar). Det gör mig verkligen glad och lättad.

När jag läser mina gamla inlägg blir jag sorgsen, men framförallt förbannad. Grovt pissed off!!

För ett tag sen åkte jag in på akuten för överdos och blev sedan inlaggd på psyket, det är inte första

gången men när jag låg där indränkt i svett, spyor och ångest så bestämde jag att det var den sista.

Jag kämpar fortfarande mot abstinens och det  kommer jag alltid att göra, livet ut. 

Är det inte fult hur val man gör i ungdomen förändrar resten av livet? 

Det är inte så enkelt att man bara kan vända sig mot det mörka och gå mot ljuset, men vad fan blir

bättre av att jag dör eller lever i min egen avföring livet ut. Solen kommer ändå att gå upp och ner,

jorden kommer förtsätta snurra oavsett vad som än händer mig, eller resten av mänskligheten. 

Jag har varit så otroligt egoistisk och trångsynt (jag säger inte att ni kommer få slippa läsa

om ångest, självdestruktivitet och missbruk). Det är en del av mig men inte det jag är. 

Vad gäller Haytham så är vi väldigt mycket man och fru igen. Den mannen har ett hjärta av 

guld och verkar inte sluta dyrka mig vad jag än gör och det gör mig skyldig till att göra detsamma mot honom. 

Jag försöker fokusera så mycket som möjligt på honom och "ta hand om" honom, vara en bra fru.

Det är inte så att jag ska hänga upp hela mitt liv på honom men en liten del, det ger mig lugn och

det behöver jag nu. 

Jag kan inte ärligt talat säga att jag har processat allt jag har varit med om, inte ens tvångsinläggningen.

Men det kommer komma och det kommer komma mer och mer ju längre jag är nykter och

vågar ta emot känslor och tankar. 

Livet är inte lätt, inte ens för den som har allt! 

Ang alkoholen så dricker jag fortfarande, men jag kan nu begränsa mig till ett antal glas. 

Vist så kan jag ta mig en ordentlig fylla en gång i månaden men det får fan stanna vid det. 

Jag kan inte med handen på hjärtat att jag aldrig kommer falla tillbaka till missbruket igen, men jag

kan absolut lova mig själv att jag ska göra allt för att kämpa emot det.