När jag kom till dig där i skärholmen, blodig och blåslagen.
Betydde jag
något för dig då?

Det var andra tredje gången vi träffades, nej fjärde.
Första gången var inne i stan, jag ville att du skulle köpa
cigg till mig, du ville knulla. Andra gången var hemma
hos mig, vi knullade, du hade köpt cigg till mig.
Tredje gången kom jag till skärholmen, till dina
kompisar.
Jag blev avklädd med blicken av 4 killar, vi knullade.
Jag sa att jag var tvugen att dra.
Jag drog hem, blev blåslagen. Lika gul och blå
som sverigeflaggad, lite rött också, det var mitt blod som flöt.
Fjärde gången vi träffades var samma natt, jag sprang hemifrån till tunnelbanan.
Tillbaka till skärholmen och väntade på dig en timme innan du kom.
Vi gick in och din kompis pch du tog hand om mig och jag var rädd.
Rädd för att dom skulle slå mig och jag var rädd för vad du tyckte om mig.
Du lät mig sova och tidigt på morgonen gick jag upp och sminkade över mina sår och
blåmärken, ingen får se. Jag tog tunnelbanan tillbaka till den familj som
slagit mig.
Åkte hem och söp mig full och sov.
Efter det fortsatte vi träffas, vi gjorde allt.
Knullade ute, hasslade vodka och hash. Satt
tillsammans med dina kompisar och rökte och drack, vi var överallt
i stockholm. Du tittade alltid på mig,
tittade på ett sätt jag inte kan läsa.
En intensiv blick, bruna ögon som granskar mina gröna ögon,
mitt ansikte, mina rörelser. Älskade du mig?

Vi sover hos din kompis, det är
tidigt på morgonen.
Din telefon ringer och du säger att du måste åka,
din kompis har hamnat i bråk och måste ha hjälp.
Du säger att du älskar
mig och går. Min strupe är
ihopsnörd och jag kan inte säga att jag älskar
dig tillbaka.
Jag spenderar hela veckan med att försöka säga att jag älskar
dig.

Jag sitter på marken i snön och häller i mig en flaska
vin,utanför din kompis lägenhet, ingen är hemma.
Du skulle kommit för två timmar sen.
Jag bara häller i mig vin. När du kommer är jag
stelfrusen och så jävla full att jag känner gallan på tungan.
Jag lyssnar på Ken Rings "Änglar".
En tjej skriker "Hjälp mig någon".
Jag känner gråten svida i hela kroppen, hjälp mig.
Jag kanske bara är med de här människorna för att hela
jag skriker efter någon form av hjälp.
Jag hoppas och ber till gud att du kan ge mig den hjälpen.
När du kommer ger du mig den där blicken igen, intensiv
rakt in i mina ögon. Granskar mig,
försöker läsa mig.

Vi täffades i ca 1 år, du sa att du älskade mig men
jag kan inte ta in det. Jag tror dig inte. Jag kan inte ens
säga det själv. Nu är du ute ur mitt liv, trots alla
sms om att du saknar mig. Jag
svarar bara att vi var
väl aldrig mer än knullkompisar, och du
skrattar.

Nu sitter jag här ett år senare, men en pojkvän.
Som säger att han älskar mig, och jag tror honom,
jag kan till och med säga att jag älskar honom.
Men han vet inte ens hälften av vad du vet.

Nu sitter jag har, i natt, i ett nytt hem.
Men jag lyssnar fortfarande på Ken Rings
"Änglar"
och hör fortfarande tjejen skrika "Hjälp mig någon".
Jag är fortfarande kvar där, skillnaden är att jag har
tak över huvudet och en stabil tillvaro.
Jag häller fortfarande i mig vin tills
jag känner gallan på tungan.
Hjälp mig någon.

Skrev detta den 21/6 2012