Jag är inte helt hundra på vad som hände igår. På något vis så kom det hem en kille till mig, jag har ingen aning om

vad som hände.. Sen lyckas jag somna på balkongen och kom såklart inte iväg till jobbet.. Det är andra dagen denna vecka som jag inte kommer till jobbet, det är inte okej.. Jag känner hur min kropp bryts ner.

Bakfyllan motas med ännu mer alkohol. Jag börjar sakna Haytham.

Det är  så lätt, bara gå in till badrummet och hämta ett rakblad. Ju djupade man skär, desto längre tid tar de innan blodet kommer. Tänk att se huden delas, likt ett hav öppnas. Huden dels och en helhet delas och blir två. Jag älskar det, se hur jag skär sönder något så det bli tv delar. Tvåsamhet. Som två individer och blöder och skriker men som med tiden kommer växa samman till ett igen.  

Mina kroppsdelar är redan så jävla ärrade och skurna så vad fan skulle de göra om det blev lite till. Skära i ärrvävnad, jag har inte plats för nya sår. Min hud är redan upptagen. Känslan av att skära i ärrvävnad, segt och trögt.