Jag saknar honom, grovt mycket.. Det gör så ont. Jag har från dag ett tryckt undan känslorna. Men hur mycket man än försöker och vill trycka bort något kommer de tillbaka, med full kraft.

Jag saknar hans stora mörka ögon,  som lyste med värme när han såg på mig. Jag saknar hans smala kropp trcka mor mig. Hans andetag i min nacka när jag står och diskar. Hans händer som känner på min kropp, från halsen ner mot brösten, hans händer om mina bröst, hans andetag och kyssar i min nacke. Hans röst som låter förmedlar orden "jag älskar dig". Hur jag släpper all disk och trycker mig mot honom och låter min röst förmedla hur mycket jag älskar honom också. Hans händer som fortsätter ner över midjan och vidare ner till rumpan. Jag saknar hur jag kunde vända mig med ansiktet mot honom och se in i hans underbara ögon, känna mig trygg. Jag saknar hur hårt vi håller om varandra, hur mycket vi vill ha varandra både fysiskt och psykiskt. Den känslan av kärlek och njutning när vi två blir ett. Jag saknar bara att få vara i samma rum som honom.

Nu sitter jag ensam, gråter och dricker för att bli aspackad. För att dämpa mina känslor.

Samma dag som jag träffade honom första gången, hade jag bestämt mig för att dö. Jag hade planerat allt och jag var klar. Sen tog han kontakt. Jag gav livet en SISTA chans. Jag har haft dödslängtan i så många år, jag hade äntligen bestämt mig. Nu när han är borta finns det inget som kan hålla mig tillbaka längre.

Det är inget jag har skrivit här tidigare, men som jag skrev i förra inlägget, jag ska inte fly längre. Jag ska inte fly mina tankar och åsikter. ALLT ska fram här på bloggen, allt..

Jag väntar bara på vintern, snö och flera minusgrader. Då ska jag gå ut i skogen, dricka en jävla massa alkohol, få upp värmen och sen ta av mig alla kläder och lägga mig ner. Förfrysa. Frysa till döds.

Det är min plan som ingen kan stoppa mig från att genomföra nu.

Bloggen fyller fortfarande, trots mitt beslut, sin funktion. Jag vill leva så rent som möjligt innan jag dör. Jag vill inte dö smutsig och alkoholiserad.

sitter i skogen och dricker vin. Det är då fint i skogen, det låter kanske fånigt men jag har mycket kraft att hämta här. Jag tror att skogen är bra för alla, dels motionen men även skogen i sig. Jag sitter på ett ställe jag och Haytham ristade in våra namn i ett träd. Är inte ute efter att vara nostalgisk, jag vill bara känna efter och lära mig leva med det. Lära mig vara på platser som påminner mig om smärtsamma saker, inte fly som jag brukar. Tiden är inne nu, jag får inte fly mer.