I stället för vodka dricker jag cider på 7%, det är väl bra? 

Har haft en bra dag med pojkvän och bästa kompis, ändå är det något som äter upp mig inne från. 

Det känns som om jag lever i en fet lögn. Som om jag har försökt skapa en bubbla där jag är lycklig

och en annan bubbla där jag får ha ångest och vara ledsen. Men jag befinner mig mitt emellan bubblorna

och känner ingenting förutom ett starkt obehag. 

Lite som när alla djur flydde från vattnet innan tsunamin. Som om min verklighet håller andan. 

Jag är aldrig riktigt närvarande, carpe diem kan slänga sig i väggen. 

Lösningen på detta blir såklart alkohol och en extremt stark vilja att isolera mig. Alla tummar upp för det.....

Kanske är allt bara fake, en illusion.