Detta med mosker och böneutrop. 

Jag har väldigt många kompisar som är emot böneutrop.

En (den finns säker fler) grupp på facebook säger att" bödeutrop är emo individens frihet och 

mot andra  som har en annan tro eller icke tro".

Det jag förbannad på är att vi inte hade folkomröstning om böneutrop. 

Jag känner att sjävklart ska det finnas mosker i svergie för en hel del av befolkning är muslimer.

Precis som att det ska finnas kyrkor i muslimska länder (har hört från olika håll att kyrkorna stor orörda och inte).

Men det ska helt klart finnas mosker i länder som inte är krista/kyrkor i länder där majoriteten inte är krista.

Det tillhör, för mig, mänskliga rättigheter. 

Däremot tycker jag att i ett land där majoriteten är muslimer inte ska behöva höra kyrkklockor. 

Detsamma här i Sverige, Sverige är i grunden en kristet land även om det inte är så många längre som

är religösa. Här vill jag göra skillnad på religös och troende - religös är (för mig) när man ber regelbundet. går till kyrkan osv, troende är när man bara tror men inte lever enligt bibeln osv. 

Vi i Sverige ska inte behöva höra böneutrop eftersom vi inte är ett muslimskt land. 

Det börjar med att en plats har böneutrop men sen då? Det kan spridas. 

Folk jag känner säger att den platsen där böneutropen sker, kommer stå i några månader och sen kommer

något förstöra den. Jag kan tänka mig att det blir så men jag hoppas egentligen inte det.

För om någon spränger eller på något sätt förstör den, då kommer något annan förstöra en kyrka.

För mig är detta upplagt för ett, mer eller mindre, inbördeskrig. 

Därför är jag så grymt besviken på att dethär beslutet inte blev en folkomröstning. 

Jag känner att om den här bloggen ska bli lite mer än "en ung kvinna som skriver om ångest och missbruk" 

(vilket iofs är jävligt viktigt) så behöver jag expandera lite. 

Jag har tänkt  att kanske ska jag ha en kategori där jag skriver om vad jag tycker om vissa saker, det beror ju

på vad ni läsare är intresserade av att läsa. Kanske något dagens hiss och diss osv.

Bara fantasin  sätter gränser! 

Så hör gärna av er om vad ni vill läsa!! 

Lite önskemål mår den här bloggen bra av!

Tills vidare fixar jag en kategori där jag tycker till om saker som jag tycker är värda en verbal genomgång

av mig!

OBS!! 

as gammal bild

Gör ett till inlägg på en gång, nu när jag ändå håller på! 

Jag har börjat hålla mig lite upptagen, är väldigt mycket med mina djur:

Nu blev det väldigt stor skillnad på storlekarna, men ni fattar vad jag menar iaf!

Jag har även börjat sy kuddar och göra små prydnader i trä (haha, har jag blivit 60 år?). 

Hur fånigt det än låter så känns det bra för mig! 

Nu är jag tillbaka, men bara gud vet hur länge!

Fick mail från bloggplatsen där det stod att jag hade obesvarade frågor och kommentarer.

Ni som skickade dessa, stort tack! Det ger mig en känsla av att jag inte skriver 

förgäves, att folk följer mig (av olika anledningar). Det gör mig verkligen glad och lättad.

När jag läser mina gamla inlägg blir jag sorgsen, men framförallt förbannad. Grovt pissed off!!

För ett tag sen åkte jag in på akuten för överdos och blev sedan inlaggd på psyket, det är inte första

gången men när jag låg där indränkt i svett, spyor och ångest så bestämde jag att det var den sista.

Jag kämpar fortfarande mot abstinens och det  kommer jag alltid att göra, livet ut. 

Är det inte fult hur val man gör i ungdomen förändrar resten av livet? 

Det är inte så enkelt att man bara kan vända sig mot det mörka och gå mot ljuset, men vad fan blir

bättre av att jag dör eller lever i min egen avföring livet ut. Solen kommer ändå att gå upp och ner,

jorden kommer förtsätta snurra oavsett vad som än händer mig, eller resten av mänskligheten. 

Jag har varit så otroligt egoistisk och trångsynt (jag säger inte att ni kommer få slippa läsa

om ångest, självdestruktivitet och missbruk). Det är en del av mig men inte det jag är. 

Vad gäller Haytham så är vi väldigt mycket man och fru igen. Den mannen har ett hjärta av 

guld och verkar inte sluta dyrka mig vad jag än gör och det gör mig skyldig till att göra detsamma mot honom. 

Jag försöker fokusera så mycket som möjligt på honom och "ta hand om" honom, vara en bra fru.

Det är inte så att jag ska hänga upp hela mitt liv på honom men en liten del, det ger mig lugn och

det behöver jag nu. 

Jag kan inte ärligt talat säga att jag har processat allt jag har varit med om, inte ens tvångsinläggningen.

Men det kommer komma och det kommer komma mer och mer ju längre jag är nykter och

vågar ta emot känslor och tankar. 

Livet är inte lätt, inte ens för den som har allt! 

Ang alkoholen så dricker jag fortfarande, men jag kan nu begränsa mig till ett antal glas. 

Vist så kan jag ta mig en ordentlig fylla en gång i månaden men det får fan stanna vid det. 

Jag kan inte med handen på hjärtat att jag aldrig kommer falla tillbaka till missbruket igen, men jag

kan absolut lova mig själv att jag ska göra allt för att kämpa emot det. 

F Ö R L Å T

Mina ögon svider och det snurrar i huvudet, jag är så trött och utmattad. Ändå kan jag inte sova. Jag sitter i soffan med en stooor kopp te och väntar på att det ska bli morgon. Väntar på att alla hemskheter ska försvinna med solens uppgång. I morgon ska jag köpa de sista julklaparna och sedan träffa Haytham. Det kommer bli jobbigt för oss båda. För honom att se hur mycket jag fallit på bara några dagar. För mig att vara ärlig och lägga skulden på honom och att känna skammen över hur jag ser ut och vem jag har blivit. Jag ser inget annat alternativ än att ljuga.För vad ska han svara efter att ha frågat:- Varför är dina ögon så svullna?(drar med handen genom mitt hår och lägger huvudet på sned.- Jadu, det är för att jag spenderat hela gårdagen och natten gråtandes över dig.Och vad ska han svara efter att sakta smekt min kropp och upptäckt fyra stora, djupaoch färska sår på min arm och frågar;- Habibi, vad fan har du gjort mot dig själv?!(tar avstånd från mig och ser förstörd ut)- Jo du förstår, dessa var jag tvugna att göra för att stå ut med tomrummet i min själ som du lämnade efter dig. Och vad fan ska han svara när han frågar varför min kropp skakar av abstinens.- Varför skakar du så? (håller min hand hårt och ser mig djupt i ögonen)- Jo sötnos, det är för att jag inte klarar av att känna ångesten och paniken över att du är borta. Därför sväljer jag tablett efter tablett tills du suddas ut.

5 propavan + 2 flaskor vin = inte en jättebra kombination.

Men vem fan bryr sig.

Jo, Haytham bryr sig.

Jag har jobbat natt nu i frygt en måndag och jag tog de jobbet för att slippa desa jobbiga sömnlösa

nätter, ensam i sängen. Slippa gråta över honom på nätterna.

Jag har skött mitt jobb perfekt, inte druckit eller knarkat mer än på mina lediga dagar, vilet är 1 dag i veckan.

Medd andra ord, jag har varit så jävla duktig!

Men igår träffades jag och Haytham.Jag tog ledigt från jobbet, hämtade honom och vi åkte hem till mig, helt ensamma.

Vi pratade som aldrig förr och han höll mina händer och kysste dem. Efter två timmars pratande och kärlesförklaranden hamnade vi i min säng och hade sex som fick oss att nå himlen. Kärleks knull. Det är så stor skillnad på knull och käreksknull. Man knullar inte bara, man älskar. Jag har försökt ha sex med killar efter det tog slut med Haythatm, men det känns bara fel och jag njuter inte alls, tvärtom.

Efter det gick jag och Haytham och duschade tillsammans och det var så mysigt och kärleksfullt. Allt han gör med mig är kärleksfullt, han tar hand om mig. Med honom kan jag prata fritt och känna mig fri och han dömer mig inte.

På dagen åkte vi in till stan och jag köpte julklappar och han köpte affe till mig och höll min hand och allt var så perfekt, som om det var han och jag i ett förhållande ingen. Jag verklien såg i hans bruna djupa ögon hur mycet han fortfarande älskar mig. Han vill ta hand om mig, han gtar hand om mig. Vi tar hand om varandra.

Det är sån grov kärlek. Vi vet båda två att det aldrig kommer bli ett förrhållande son vi hade förut, men älskvärdheten är där, starkare än någonsin. Vi är menade för varandra fast allt jobbar mot oss.

Det kommer aldrig bli vi, men i våran hjärtan är vi alltid ett.

Vi höll varandras händer, kände varandras blickar borra in värme i varandra och vi kände varnadras kroppar och hjärnor skrika efter varandra och kände kraften och pulserade mellan oss, lät kraften ta över allt vad vett och realist heter.

När vi skildes åt gav han mig en sån hård kram och en kyss så djup som endast ett älskande par kan ge varandra,

Jag kan dö för honom. Han kan dö för mig.

Vi hade en sån jävla perfekt dag och han smsade nyss "god natt älskling".

Allt jag lyckdes svara vad "God natt söt, älskar dig".

Precis som när vi var tillsammans..

Och nu sitter jag här, men 5 propavan och två flaskor vin i kroppen oh undrar hur fan dethär ska g

Och nu sitter jag på balkongen, med 5 propavan och 2 flaskor vin  kroppen och försöker fundera ut hur FAN

jag ska klara av dethär..

Någnstans mellan knarket och alkoholen klämde jag in en träff men en kille idag. I och för sig så köpte han sprit åt

mig, men han var förjävla trevlig och snäll. Vi bestämde att träffas nu i veckan igen. När jag träffade honom idag

hade jag inte Haytham i tankarna, men efteråt så hade jag det. Men Haytham är borta nu, hur jävla ont de

än gör, hur mycke jag än skär mig och super så är han borta. Mitt hjärta måste hitta något annat att klappa fär och

jag måste hitta något annat att kämpa för.

Alla som har varit i ett missbruk vet att man int kan kämpa för sig själv i början. När man är i ett missbruk så

räcker inte en själv, tyvvär. Jag säger inte att han jag träffade idag är något att kämpa för, så långt har vi

naturligtvis inte kommit och det är ingen jag förväntar mig. Jag försöker bara hitta något litet litet strå att gripa i.

Nu när jag siter här med en laddad spruta i högsta hugg så tänker jag tillbaka. Jag förflyttas 7 år tillbaka i tiden,

som 12 åring när jag sköt heroin och var blåslagen och sönderknullad. Allt var på männens villkor. Vilket det fortfarande är idag antar jag, Det var männen som hade drogerna och jag var det lilla barnet som gjorde allt för

att få tag i drogerna. Självklart tog männen mer än pengar för det.

Jag har gårr miste om så mycket, min barndom är som bortblåst.

Jag fick aldrig leka som 6 åring, jag tog hand om min mamma och pappa. Gav dom vatten och en hink att

spy i när mina jämnåriga lekte häst. Jag blev mishandlad och gömde mig för att undvika fråor om mitt blåslagna

ansikte. Jag började umgås med flera år äldre killar när jag var 11 och blev behandlar och sedd som

16 år, bara för att jag såg och verkade äldre. Ja, jag verkade äldre för jag hade tagit hand om ALLT sen jag var 6 år. Jag var som en 16 åring med erfarenhet som en vuxen kvinna.

Det finns så mycket jag kan skriva. Hur jag tvingades bli vuxen som sex åring och hur vuxen jag trodde

att jag var när jag var 16 år. Och vilken solthet jag såg i att kunna ta hand om mig själv.

Men nu när jag sitter här, är det helt annourlunda. Ja, jag klarar mig vad som än händer, men det har jag

lärt mig den tuffa och brutala vägen. Jag kan klara av att bo på gata i flera veckor, bara för att jag

blev utkastad på gatan när jag var liten. Jag klarar mig utan skola och jobb för att jag som liten tvingades

prostituera mig. Ja, jag klarar mig rätt igenom alla hemska situationer för att jaag TVINGADES klara

mig igenom dom när jag var liten. Vad är det för jävla  merit?

Den här låten lyssnade jag alltid på när jag var så jävla hög på tabletter och morfin när jag var

13 år, antar att det var de som utlöste detta inlägg.