Senaste inläggen

Av enungkvinnasberoende - 9 oktober 2012 21:34

Ni rökte hasch, jag tänkte bara tillbaka på den tiden jag rökte heroin.

Olusten smög runt i mig när jag såg er,
skräcken slog sönder mig när jag såg dig ta spliffen och röka. Vi hade sagt att vi inte skulle röka mer, ändå sitter du där och tar några bloss. Ilskan och frustrationen tar över mig.

Jag börjar gråta. Du fick mig att känna mig så bedragen. Så sviken.


Jag är elva år, jag sitter i en slummig lägenhet i hagsätra och trycker in en laddad heroinspruta i min lilla arm. Mitt underliv värker och dunkar efter en vuxen mans läm,

alldeles för fort och alldeles för hårt. Men nu kommer belöningen för övergreppet.

Belöningen för att jag inte grät ocj skrek för högt när han trängde in i ett barn. Heroinet sprider sig i min kropp. Ut i bloden. Övergreppet är bara en nödvändig konsekvens av detta underbara rus.

Något nödvändigt. Ingen vet, bara jag. Jag och många män. Barnet och männen.


Och när jag såg dig röka, flyttades jag snabbt tillbaka till den tiden.

Tillbaka till ett söndertrasat underliv. Tillbaka till sönderstickna armar. Tillbaka till min barndom.

Av enungkvinnasberoende - 9 oktober 2012 21:12

När jag kom till dig där i skärholmen, blodig och blåslagen.
Betydde jag
något för dig då?

Det var andra tredje gången vi träffades, nej fjärde.
Första gången var inne i stan, jag ville att du skulle köpa
cigg till mig, du ville knulla. Andra gången var hemma
hos mig, vi knullade, du hade köpt cigg till mig.
Tredje gången kom jag till skärholmen, till dina
kompisar.
Jag blev avklädd med blicken av 4 killar, vi knullade.
Jag sa att jag var tvugen att dra.
Jag drog hem, blev blåslagen. Lika gul och blå
som sverigeflaggad, lite rött också, det var mitt blod som flöt.
Fjärde gången vi träffades var samma natt, jag sprang hemifrån till tunnelbanan.
Tillbaka till skärholmen och väntade på dig en timme innan du kom.
Vi gick in och din kompis pch du tog hand om mig och jag var rädd.
Rädd för att dom skulle slå mig och jag var rädd för vad du tyckte om mig.
Du lät mig sova och tidigt på morgonen gick jag upp och sminkade över mina sår och
blåmärken, ingen får se. Jag tog tunnelbanan tillbaka till den familj som
slagit mig.
Åkte hem och söp mig full och sov.
Efter det fortsatte vi träffas, vi gjorde allt.
Knullade ute, hasslade vodka och hash. Satt
tillsammans med dina kompisar och rökte och drack, vi var överallt
i stockholm. Du tittade alltid på mig,
tittade på ett sätt jag inte kan läsa.
En intensiv blick, bruna ögon som granskar mina gröna ögon,
mitt ansikte, mina rörelser. Älskade du mig?

Vi sover hos din kompis, det är
tidigt på morgonen.
Din telefon ringer och du säger att du måste åka,
din kompis har hamnat i bråk och måste ha hjälp.
Du säger att du älskar
mig och går. Min strupe är
ihopsnörd och jag kan inte säga att jag älskar
dig tillbaka.
Jag spenderar hela veckan med att försöka säga att jag älskar
dig.

Jag sitter på marken i snön och häller i mig en flaska
vin,utanför din kompis lägenhet, ingen är hemma.
Du skulle kommit för två timmar sen.
Jag bara häller i mig vin. När du kommer är jag
stelfrusen och så jävla full att jag känner gallan på tungan.
Jag lyssnar på Ken Rings "Änglar".
En tjej skriker "Hjälp mig någon".
Jag känner gråten svida i hela kroppen, hjälp mig.
Jag kanske bara är med de här människorna för att hela
jag skriker efter någon form av hjälp.
Jag hoppas och ber till gud att du kan ge mig den hjälpen.
När du kommer ger du mig den där blicken igen, intensiv
rakt in i mina ögon. Granskar mig,
försöker läsa mig.

Vi täffades i ca 1 år, du sa att du älskade mig men
jag kan inte ta in det. Jag tror dig inte. Jag kan inte ens
säga det själv. Nu är du ute ur mitt liv, trots alla
sms om att du saknar mig. Jag
svarar bara att vi var
väl aldrig mer än knullkompisar, och du
skrattar.

Nu sitter jag här ett år senare, men en pojkvän.
Som säger att han älskar mig, och jag tror honom,
jag kan till och med säga att jag älskar honom.
Men han vet inte ens hälften av vad du vet.

Nu sitter jag har, i natt, i ett nytt hem.
Men jag lyssnar fortfarande på Ken Rings
"Änglar"
och hör fortfarande tjejen skrika "Hjälp mig någon".
Jag är fortfarande kvar där, skillnaden är att jag har
tak över huvudet och en stabil tillvaro.
Jag häller fortfarande i mig vin tills
jag känner gallan på tungan.
Hjälp mig någon.


Skrev detta den 21/6 2012

Av enungkvinnasberoende - 9 oktober 2012 20:09

Sitter på min vanliga plats i min vanliga ställning och mina vanliga verktyg. Jag sitter alltså på balkongen, ihop sjunken

med ett glas vin och en cigg. Hur mycket jag än försöker kan jag inte låta bli att titta neråt mot gatan, gatan där Haytham brukade gå. Hur han brukade stå nedanför balkongen och signalera att jag skulle gå och öppna porten. Nu kommer han varken gå den gatan igen eller stå nedanför min balkong och vinka och vissla. Sista gången var i fredags, då allt tog slut efter två år. Nu när han är borta har jag inte längre någon anledning till att försöka kontrollera mina beroenden. Jag måste inte längre kämpa för att inte bli aspackad varje kväll. Jag har inte längre någon som gråter sönder sig när mina armar och ben är halvt om halvt sönderskurna. Jag behöver inte heller längre tygla mitt sexberoende. Och ingen att försöka tvinga mig själv att spola ner tabletterna i toaletten framför. Men, det var inte heller därför det tog slut. Sagan tog slut av en annan och helt onödig och brutal anledning. Jag blev våldtagen och han trodde på fullt allvar att jag hade varit otrogen. Så jävla onödigt, jag har inte ens mina beronde att skylla på för det som hände. Jag ser inte längre nnågon anledning till att fortsätta kämpa.

Det är inte mycket som rör sig i mitt huvud ang honom just nu, jag är proffs på att stänga av. Både guldstjärna och slag på fingrarna för det. Det som har förändrats är min syn på framtiden. Haytham tvingade in en framtid (på ett bra sätt), jag har aldrig så länge jag kan minnas haft någon tro och vilja till en framtid. Men han och jag byggde ändå upp en framtid, vi skulle flytta ihop. Jag sökte jobb och kämpade för att gå dit. Kämpade som ett djur för att klara av det, och allt för att jag såg oss två sitta tillsammans i en lägenhet. Nu är han ute ur min framtid och så även lägenheten och kämprglöden. Jag vet mycket väl att jag inte är den första, inte heller den sista, att bli lämnad och få drömmar krossde. Det är bara det att eftersom jag är så  otroligt bra på att fucka up och förstöra mig själv så blir det svårt att gå vidare när en fast punkt försvinner.


Nu ska jag tillåta mig själv att känna efter, känna saknad, titta ner på vägen och inse att han aldrig kommer gå där för min skull igen. Vem vet, kanske även fälla en liten tår.

Av enungkvinnasberoende - 9 oktober 2012 19:47

Första inlägget då, och förhoppningsvis även första steget till ett slut på min destruktiva början.
Det jag vill klargöra nu på en gång är vilka beroenden jag har dragit på mig,

* Sex
* Självskada

* Alkohol
* Piller

Jag vill även klargöra att detta inte är någon "tyck synd om mig och tycker synd om mig själv" blogg. Även om jag kommer skriva ärligt och i vissa fall romantiserande så är det ett sätt för mig att få ut saker ur huvudet och fortsätta.

Eftersom jag inte kan ta mig för att göra en hel del saker och upprätthålla rutiner så är skrivandet som ett litet halmstå jag greppar efter för att få en sort rutin och känslomässig yttring.


Nu när jag har klargjort de som är mest basic så antar jag att vi gör igång.


Välkommen till en ung kvinnas beroenden!

 

Presentation


En blogg om en ung kvinnas kamp mot droger och livet efter missbruket

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Alkohol

Självskada

Bok


Ovido - Quiz & Flashcards