Jag är inte helt hundra på vad som hände igår. På något vis så kom det hem en kille till mig, jag har ingen aning om

vad som hände.. Sen lyckas jag somna på balkongen och kom såklart inte iväg till jobbet.. Det är andra dagen denna vecka som jag inte kommer till jobbet, det är inte okej.. Jag känner hur min kropp bryts ner.

Bakfyllan motas med ännu mer alkohol. Jag börjar sakna Haytham.

Har nyss lagt upp några gamla "dikter" jag skrev för några månader sen. Det gör lite ont att läsa det jag skriit, ännu ondare gör det att läsa äldre verk. Det är sån total ångest och hopplöshet i de äldre. Det fanns ingen som helst väg ut ur allt de jävliga och missbruket. Det gör ont att läsa, redan som 12 åring var jag så djupt nere i missären.

Jag kommer även lägga upp en påbörjad "bok". Vet inte om jag kommer fortsätta skriva på den men  jag började skriva en dag när jag var riktigt nera, det ä någon form av kriminalare. Bra är den inte men skrivandet suddar ibland bort en del av mina destruktiva takar. Inte något ont som inte för med sig något gott (i guess)!

Det som jag än så länge skrivit på "boken" lägger jag upp på torsdag den 11 =)

Sitter på min vanliga plats i min vanliga ställning och mina vanliga verktyg. Jag sitter alltså på balkongen, ihop sjunken

med ett glas vin och en cigg. Hur mycket jag än försöker kan jag inte låta bli att titta neråt mot gatan, gatan där Haytham brukade gå. Hur han brukade stå nedanför balkongen och signalera att jag skulle gå och öppna porten. Nu kommer han varken gå den gatan igen eller stå nedanför min balkong och vinka och vissla. Sista gången var i fredags, då allt tog slut efter två år. Nu när han är borta har jag inte längre någon anledning till att försöka kontrollera mina beroenden. Jag måste inte längre kämpa för att inte bli aspackad varje kväll. Jag har inte längre någon som gråter sönder sig när mina armar och ben är halvt om halvt sönderskurna. Jag behöver inte heller längre tygla mitt sexberoende. Och ingen att försöka tvinga mig själv att spola ner tabletterna i toaletten framför. Men, det var inte heller därför det tog slut. Sagan tog slut av en annan och helt onödig och brutal anledning. Jag blev våldtagen och han trodde på fullt allvar att jag hade varit otrogen. Så jävla onödigt, jag har inte ens mina beronde att skylla på för det som hände. Jag ser inte längre nnågon anledning till att fortsätta kämpa.

Det är inte mycket som rör sig i mitt huvud ang honom just nu, jag är proffs på att stänga av. Både guldstjärna och slag på fingrarna för det. Det som har förändrats är min syn på framtiden. Haytham tvingade in en framtid (på ett bra sätt), jag har aldrig så länge jag kan minnas haft någon tro och vilja till en framtid. Men han och jag byggde ändå upp en framtid, vi skulle flytta ihop. Jag sökte jobb och kämpade för att gå dit. Kämpade som ett djur för att klara av det, och allt för att jag såg oss två sitta tillsammans i en lägenhet. Nu är han ute ur min framtid och så även lägenheten och kämprglöden. Jag vet mycket väl att jag inte är den första, inte heller den sista, att bli lämnad och få drömmar krossde. Det är bara det att eftersom jag är så  otroligt bra på att fucka up och förstöra mig själv så blir det svårt att gå vidare när en fast punkt försvinner.

Nu ska jag tillåta mig själv att känna efter, känna saknad, titta ner på vägen och inse att han aldrig kommer gå där för min skull igen. Vem vet, kanske även fälla en liten tår.

Första inlägget då, och förhoppningsvis även första steget till ett slut på min destruktiva början.
Det jag vill klargöra nu på en gång är vilka beroenden jag har dragit på mig,

* Sex
* Självskada

* Alkohol
* Piller

Jag vill även klargöra att detta inte är någon "tyck synd om mig och tycker synd om mig själv" blogg. Även om jag kommer skriva ärligt och i vissa fall romantiserande så är det ett sätt för mig att få ut saker ur huvudet och fortsätta.

Eftersom jag inte kan ta mig för att göra en hel del saker och upprätthålla rutiner så är skrivandet som ett litet halmstå jag greppar efter för att få en sort rutin och känslomässig yttring.

Nu när jag har klargjort de som är mest basic så antar jag att vi gör igång.

Välkommen till en ung kvinnas beroenden!